lydiaheinevik

Jag vill spela den lyckligaste personen någonsin när jag är i din närhet, jag vill skratta och le så att du tror att jag inte har några besvär. Jag vill se bort dig och få dig att tro att du inte är speciell för mig, har aldrig heller varit. Jag vill få dig att tro att jag inte tänker på dig alls, att det är som om vi inte känner varandra och att vår historia är bortkastad. Att vår historia inte har existerat överhuvudtaget, den är som ett papper på marken som folk går på. Pappret försvinner mer och mer för varje dag, det regnar och landar nya papper ovanpå om och om igen. 

Om det ändå vore så lätt, om det ändå vore sant