you shoot me down, but I get up

Ärligt talat trodde jag inte att jag skulle klara detta. Jag föll till botten, var där ett tag och trodde att jag aldrig skulle kunna resa mig igen. Jag kände att vilket val jag än skulle göra så skulle allt aldrig bli som vanligt. Jag kanske skulle kunna rest mig upp ett snäpp, men aldrig kommit till den toppen som jag dansade så lätt på innan.
Jag kunde inte gå vidare ensam, men det kändes också väldigt långt bort att vi skulle gå vidare tillsammans.
¨
Men jag som alltid innan, lät mig inte stanna på botten. Jag lät mig inte vara svag, för jag vet att jag är stark.
Jag tror även att för varje gång man hamnar på botten så växer man sig efter ett tag till högre än vad man var innan.
Jag har tagit lärdom av andras sorger och format mig själv till en stark och egen person. Därför, trots att allt var väldigt mörkt så såg jag väldigt snabbt lyckan bakom molnen. Jag vågade efter ett tag tro på allt igen. Det kändes som om vilket val jag än skulle ta och hur allt skulle bli så skulle jag fixa det.
`
Jag tror och hoppas att det jobbiga som jag varit med om, inte bryter ner mig utan bygger upp mig till starkare än vad jag var innan. Både starkare själv men också att vi blir starkare. Det är som du sa:
- Även om jag uppskattade dig så otroligt mycket innan, så finns det inte ord för hur mycket jag uppskattar dig nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0