lydiaheinevik

Jösses, det har vart en underlig dag, jag vet inte riktigt vad det är med mig. Som jag skrev förra inlägget om att vara extra känslig så var jag det idag. Jag ska berätta allt från början. 
Idag hade vi skola som vanligt och sen så skulle vi ha match. Så jag slutade vid tre och efter skolan så hade vi ungefär två timmar innan vi skulle vara tillbaka för att åka till matchen. Jag börjar då tänka på allt hemma och vad jag skulle gjort dessa två timmarna om jag var med kompisarna hemma - JAPP, dumt av mig. Så tankarna far runt i mitt huvud och jag kan inte riktigt sluta tänka på det. Vilket också gör att jag inte får någon energi till att snacka med kompisarna här. 
Väl när vi kommit fram till skolan där vi ska spela våran match så står jag och snackar med Emily som är en av de närmaste jag har här. Hon börjar prata om något hon har vart med om, jag står och tänker på "min tuffa dag"  och helt plötsligt så brister jag ut i tårar. Hon börjar krama mig och jag försöker berätta allt, hur svårt det är att vara ifrån allt som man vart så trygg i. OCH det är inte att jag vill åka hem, inte alls, utan mer att ibland - även om man är omringad av såå många så kan man känna sig så ensam. 
Iallafall så tröstade hon mig väldigt bra och alla andra tjejer kom också upp till mig och undra vad som var fel. Det fick mig genast att känna mig så mycket bättre, det var liksom skönt att gråta och inte försöka hålla det inne. Jag är så tacksam för tjejerna jag har runt mig, och speciellt Emily. Jag vet inte om det låter patetiskt men att jag brast ut i tårar och att tjejerna fick dela den stunden med mig, är också en sak som kan göra mig starkare. Jag taggar för en toppendag imorgon, jag kommer iallafall göra den grym! 

Emily och Jag! så go. Efter hon hade tröstat mig så hade hon ringt sin kille och bett honom köpa cookies från subway till mig haha. Så när han kom så fick jag cookies, gjorde mig ännu gladare!!