lydiaheinevik

Första gången i Florida/Karibien/Mexico, första gången på en kryssning och första gången jag är på semester med min amerikanska familj. Jag måste säga att jag är helnöjd med veckan, väldigt mycket skratt, en hel del konstiga händelser men också ett tillfälle för att komma familjen ännu närmare. Å vad jag uppskattar allt. Allt började i kaos när vi skulle gå på kryssningen och man tydligen behövde något speciellt papper som visar att jag är tillåten att vara i landet; utan det, ingen kryssning för mig. Så, i panik fick jag ringa pappa Mats i Sverige och efter några minuter får han lämna restaurangen han sitter på för att åka hem och faxa pappret till mig. Tack pappa, hehe, det hade inte vart så kul om du valt att stanna kvar på restaurangen.

I alla fall, efter många om och men kom vi på kryssningen och vår resa börjar. Dagarna på kryssningen var riktigt härliga, vi började med en heldag på båten och vi spenderade den i solstolarna runt en av poolerna. Senare på kvällen började vi fixa oss för att fira nyår, vilket spenderades väldigt annorlunda än vad jag är van vid, men jag klagar faktiskt inte. Ett party på däcket med galna amerikanare kunde inte bli annat än lyckat, jag och Lindsey dansade tills bena värkte i våra glittriga klänningar. Dagarna seglade i alla fall förbi och vi gjorde olika saker hela tiden, och besökte olika ställen. Första dagen paddla vi kajak på en strand och hade det bara härligt, en annan dag åkte vi på snorkeltur och stannade någon timma på en riktigt fin ö. Och nästa dag hyrde jag och mina syskon två vattenskotrar, vilket var hur kul som helst.
Denna semester har faktiskt varit riktigt lyckad, ett häftigt sätt att semestra på liksom. Och ärligt så hade vi sju; fem barn och två föräldrar aldrig en lugn stund.    Ena stunden simmar Lindsey in i full fart i en stor amerikan i poolen som blir helt till sig och börjar undra var han är och vad han gör där, haha du skulle sett hans ansikte.            
     Ett annat priceless ansikte var när Dan, min värdpappa fick se vad det kostade att beställa ett paket med bilder... Såhär var det, till jul önskade sig Deb en familjebild på oss men lata som vi är fick vi aldrig tummen ur och gjorde det. Sen så första dagen på kryssningen när vi går runt och upptäcker så ser vi en monter med massa fotoböcker. Det visade sig att man får en fotograf, som man träffar kanske tre gånger och så tar han bilder på oss. Allihop av oss blir väldigt taggade och bestämmer för att göra det, så de kommande dagarna tog alltså en fotograf bilder på oss, några på stranden, några i vanlig klädsel på kryssningen och några på nyårsafton. Detta var kul men också ganska underligt, jag menar; han bad oss att göra väldigt konstiga poser. Väl när sista dagen kom så skulle vi då ha detta möte och bestämma vad vi ville köpa. Vi sätter oss i ett litet rum med fotografen och han ger Dan en lapp med priserna, där såg jag ett ansiktsuttryck som han inte direkt har visat innan. 21 000 svenska kronor för ett visst paket med kanske 100 bilder, en cd, en tavla och en fotobok. TJUGOENTUSEN! Tur var väl det att vi inte hade något tvång att köpa, istället så skratta vi åt hela situationen och jämförde priset med allting. Min värdsysters bil kostade mindre än det där bildpaketet.       En annan sjukt rolig sak som hände var när jag och Lindsey var i vårat tröttaste humör, då allt blir roligt, bestämde oss för att gå runt på kryssningen och åka hiss några gången upp och ner. Vi går på hissen på första våningen och på nästa våning kommen en lite halv bitter tant in. Till sin förvåning märker hon att vi har tryckt på varenda våning i hissen, det var kanske 15 våningar och hon skulle av på 6. Så hon suckar djupt och kollar besvärat på oss medan jag och Lindsey dör av skratt. Så vi åker, stannar på varenda våning och tanten blir bara tröttare och tröttare. När vi väl kommer till våning fem och hon äntligen ska få gå av så automatisk trycker hissen bort alla nummer och passerar hennes våning, haha. Jag och Lindsey viker oss av skratt och tanten kollar på oss och säger högt; God damn it.. Så alltså får tanten åka ända upp till våning 15 och sen ner igen. Hahah hon var nog inte så glad efter det.

Som sagt så är jag väldigt nöjd med min vecka, jag kunde inte slutat år 2012 eller börjat år 2013 på ett bättre sätt. Veckan var händelserik och jag åker hem med en härlig bränna och i uppdrag att göra en fotobok till familjen haha.